Dag 17 – Barndomsminne
vadå barndomsminne. det finns ju en miljard minnen. mitt allra första minne är nog när jag springer nedför min uppfart vid vår strandvilla i skärgården som vi bodde i i några år, iklädd vinröda trosor.. fyllda med bajs. jag hade bajsat på mig. i trosorna. jag sprang ner mot garaget för att få hjälp, antagligen. fint minne.
'
'
eller så är mitt första minne att vi spelar krocket.. eller var det fotboll? på den enorma gräsmattan vid samma hus, och jag och min storebror krockar ihop och ramlar ner på marken. jag minns att jag får hela munnen fylld med gräs och jord och jag skriker för full hals, medan bror min lyckades komma undan utan en skråma. sen lyckas jag få ur mig "varför fick inte *bror* jord i munnen???" då sa pappa "för han hann ta emot sig med händerna innan han slog i marken. du har inte fått lika bra reaktionsförmåga som honom ännu"
'
jahö. där ser man. snopet.
'
'
sen har jag ett minne av att jag blev nedkastad i en trappa tillsammans med min typ 1åriga lillebror. det var vår glade granne som bodde på övervåningen i villan som ville visa sin tacksamhet över att vi väckt honom klockan 13.00 en vardag i jakt på våra bästisar som också bodde där, så han lyfte oss i nackskinnet och kastade ner oss. tror inte vi skrek. tror inte hela min familj kom springandes helt jävla galna av ilska. fint vare.
'
orkar inte minnas mer. där har ni mina 3 barndomsminnen.
'
ängsviksgården är mitt barndomsminne. hela min barndom egentligen.
'
<3
sådärja, vad vill ni nu då?
Trackback
