hjärt och aids-räddning.
vi hade hjärt och lung-räddning i skolan idag, lärarna hade fixat in massa voldemort-liknande dockor som vi skulle trycka igång hjärtat på osv. men jag tror nog faktiskt att det var jag som behövde hjärt och lung-räddning mest i det där rummet när vi fick veta vår uppgift..
VI SKULLE GÖRA MUN MOT MUN METODEN! kanske ganska uppenbart att man skulle, men inte fan trodde jag på allvar att jag skulle behöva slicka läpparna på en nerslemmad plastdocka direkt efter herpes-martin i klassen? HERRE GUD!
sen hade jag även ett till problem. ni som hänger med känner ju till mina 3 piercingar i läppen. och när man blåser in luft i någon måste man hålla tätt med läpparna så luften verkligen åker in i hans lungor. funkade det? nej. luften sprutade åt alla möjliga jävla håll. fick ju inte skiten tät pga ringen ja har i mitten av läppen. HAHA!! DÄR BLEV LÄRAREN SNOPEN!!! det var eximination dessutom, KAN HAN GE MIG IG PGA PERCINGAR?!?! VAVAVA???
de lär vi märka.
annars har dagen varit ljuv. ljuv som en dröm. förutom att jag drömde att en av mina bröder blev våldtagen i analen. men det är en annan historia.
anders, eh? om jag måste välja mellan att rädda folks liv eller ta ut min ring ur läppen? I THINK ILL CHOOSE THE RING!
ne, skrotet åker nog vilken dag som helst. den i tutten försvann mystiskt här om dagen. det var skönt.
tunnelbaneresan som nästan tog mitt liv.
i brist på annat kan jag ju berätta lite om den härliga tunnelbaneresan jag hade häromdagen. om ni läst bloggen förut vet ni att jag är ganska.. väldigt.. hypokondrisk. speciellt i dessa svininfluensa-tider.
ni ver hur man sitter på tunnelbanan. fyra säten. sen är det en 4a bakom en också ibland. jag sitter denna dag längst in mot fönstret, med en 4 bakom mig, alltså rygg i rygg med personen bakom. jag brukar luta ansiktet GANSKA MYCKET mot fönstret för att undvika att komma för nära folket i min egna fyra. men inte hade jag räknat med att gubbjävel med aids bakom ville SKYDDA sin egna 4a från sin hepatit 3-nys... han vänder huvudet bakåt mot fönstret, och ja. resten kan ni räkna ut själva. om inte, här är en bild.
skönt med lite främmande gubb-snor i ansiktet.
visst, detta var tillräckligt för mig att planera att gå av nästa station och kasta mig framför tåget, men istället bytte jag plats. långt bort. hamnade mittemot 2 indiska brudar med sjalar överallt. den mittimot mig ser ut att tugga på någonting. jag bryr mig inte utan lyssnar vidare på mp3n.. sen ser jag att indien bredvid ger henne en servett. hon håller den för munnen när hon tuggar. tänkte att hon kanske dregglade lite. plötsligt tar hon upp en plastpåse till munnen, och jag tror hon gluffar i sig något som ligger där i. jag hör ju inget.
sen tittar jag ner i påsen. är det vindruvor hon äter månne? men nej. den var fylld med spya. hon satt alltså, en knapp halvmeter framför mig, och spyr som en jävla gris. MITT PÅ DAGEN? vad annat kan de vara än någon riktigt jävla farlig sjukdom? ja flög därifrån och grät i flera dagar tills jag insåg att jag klarat mig undan viruset.
shit.. varje dag är en prövning i hypokondrikernas värld..
hypokondrikern 2009.
program-idén går ut på att ta en person som lider av grov hypokondri som sätta honom/henne i en lägenhet med 2 sjuka småbarn som spyr konstant, en sjuk 22-åring som även han spyr och har hög feber, och en mamma och mormor med grova förkylningar som nyser och sprutar slem och snor var man än går.
rätt kul va?
man ska alltså se hur länge de tar för denne hypokondriker att flippa ut totalt och kanske till och med dränka sig.
för att ha lite extra krydda i programmet så har denne huvudroll även precis fått jobb efter år av sökande, och har sin första jobb-dag i slutet av veckan. kommer han/hon klara sig till slutet av veckan utan att bli smittad och därmer slippa sjukskriva sig första dagen?! spänningen är olidlig..
och vad mer.. hmm.. ja juste. jag har även huvudrollen i denna nya serie.
ja ni vet.
ÅÅAARH ni vet den där känslan när man längtar som satan till 11 oktober eller 9 november, och man har lite ångest för man stannat hemma från skolan, men det är ändå ganska okej för man har inga jätte-akut skolarbete, sen har man sett lite wallander och ätit potatissoppa, och ska jobba sin första dag någonsin på fredag men är ganska övertygad om att man kommer bli sjuk innan dess (just för att man längtat så mycket och kämpat för att få sitt första jobb) och för att ens familj bär på ungefär 100 olika virus var och här sitter man instängd med dem?
den känslan?
den beskriver mig fan ganska bra just nu.
va? vad som händer 11 oktober?
och 9 november? vad händer då?
och va, hur jag känner inför de?
nej men gud vad kul, nu började min systers två småbarn gallskrika båda två :D måste skynda ut i vardagsrummet så jag inte missar en enda sekund av detta underbara ljud! :D:D:D:D:D
talk to you later then?
